Skövdebandet Kingpin spleda in och släppte sin debutskiva 'Welcome To Bop City' i Sverige 1987. Det var CMM som låg bakom satsningen. Två år senare, utan ett ljud från Kingpin, så ligger helt plötlsigt ett band som heter Shotgun Messiah på 89:e plats på Billboard med en platta - och de är från Sverige. Shotgun Messiah är Kingpin, och plattan är den samma, fast ommixad. Två videos på MTV och turné, men ingen PR i Sverige...? Efter mycket förslitningar i telefonörat fick jag äntligen tag på Harry Kemppainen (eller Harry K. Cody som han kallar sig) genom deras skivbolag Relativity Records. En berättrelse om Kingpins historia tyckte jag var på sin plats, när vi svenskar egentligen inte vet någonting om vad som har hänt dem...

- Kingpin bestod från början av mig, Tim Tim, Stixx Galore (som de kallade sig då) och Knox, säger Harry över den överraskande tydliga telefonlinjen. trots namnet så är Harry och Knox (Jukka Kemppainen) släkt.

- Jag, Tim och Knox har spelat ihop sedan urminnes tider, bl.a. i Skövdebandet Shylock. Kingpin föddes 1984 och Stixx kom med 1985. När vi skulle spela in plattan så pallade inte Knox röst längre, så han sa att vi fick se oss om efter en ny sångare. Det var då vi gav oss ut på stora jakten. Vi åkte upp på tidningen OKEJs kontor i Stockholm och hörde om de hade några demos liggande. John Norum hade i den vevan letat efter sångare genom OKEJ, så dethade kommitin en hel del kassetter. De flesta taperna var bara skräp, men de tipsade oss om Zinny J. Zan (Bo Stagman). Vi hade inte alls tänkt på honom, eftersom vi trodde att han fortfarande var i New York. Han hade ju åkt dit efter Easy Action, som han sjöng med tidigare. Vi ringde upp honom och lirade tapen för honom. Han gillade vad han hörde så han kom ned till studion och la på sången. Skivbolaget tyckte att vi skulle ha någon Coverdale-liknande sångare med djupt vibrato och skit, som verkar vara populärt i Sverige. Vi slängde ut en bunt sånna ur studion. Det första de började gnälla om var justeringen av ekot i lurarna och sånt där. Zinny bara hällde upp ett glas whisky och lät bandet rulla - rätt attityd!

På plattan 'Welcome To Bop City' finns en intrumental låt - en mycket bra och intressant sådan - som heter "The Explorer". Trummis på just den låten är Tord Jacobsson, som också har skrivit "The Explorer" tillsammans med dig...

- Tord och jag har spelat tillsammans sen vi var knattar. Han är min trumhjälte sen den tiden, men han har aldrig varit med i Kingpin. Det var egentligen inte meningen att "The Explorer" skulle vara en Kingpin-låt över huvud taget, utan det var jag som ville ha en låt att skicka till Guitar Player Magazine. Jag misstänkte att de fick tonvis av taper som lät som "Eruption" eller Yngwie Malmsteen - bara en massa solon - så jag ville göra något annorlunda. Jag tog då kontakt med Tord och vi repade häcken av oss i några veckor med den låten. För varje gitarr-grej jag kom på så hittade Tord på något motsvarande på trummor.

Hur får då ett svenskt hårdrockband, som egentligen är på fel ställe vid fel tidpunkt, ett skivkontrakt på ett svenskt skivbolag? Kingpins musik är ju avsevärt mycket tyngre och brutalare än den fagra samling Europe-kopior som då dominerade hårdrocksmarknade i Sverige, men det finns tydligen vissa sätt...

- Vi skickade vår demos, som vi spelade in med Jukka i slutet av 1985, till i princip samtliga skivbolag i Sverige (demon bestod av "Don't Care 'Bout Nothin" och "Squeezin' Teazin" plus "We Ride The Storm" och "Under My Command" som inte finns med på plattan. Reds anm.). Vi tyckte själva att det var en höjdar-demo som vi som vi absolut skulle få kontrakt på...men inte käft var intresserad. Men när jag hade varit med i Mike Varneys kolumn "Spotlight" i Guitar Player Magazine (September 1986) och hade det urklippet att visa upp - då hörde bolagen av sig. Konstig politik. Demon var den samma men nu hade jag varit med i en utländsk tidning.

- Angående skivkontraktet så var det Marianne Records som var beredda att ge oss det kontraktet vi ville ha, men Torgny Söderberg tog med oss över till CMM (Creative Music Makers) när han hoppade av Marianne. Han råkade gå förbi studion när vi spelade in plattan och gillade vad han hörde.

Om ni någonsin har sett konvolutet till Kingpins platta så kan man börja undra om de här grabbarna verkligen är svenskar. Grälla neonfärger uppblandat med läder, nätstrumpor...och banne mig, skymtar man inte en baddräkt på Stixx? Snacka om extrem image - men häftig! Hur kommer man på sen sådan idé?

- Om du ser på varenda stad eller samhälle i Sverige - eller i hela världen - så har du alltid ett gäng idioter. De där som färgar håret grönt och åker på stryk en gång i veckan, de skiter i det för de vill vara anorlunda. Vi har alltid varit den typen av personer som alltid velat vara extrema. Omslaget gjorde vi i och för sig extra extremt, just med färger och dylikt, för att vi skulle vara säkra på att; Om man går in i en skivaffär så skall du lägga märke till plattan även om du bara ser den i ögonvrån. Den skall stå ut från alla andra.

...men om man kikar på baksidan av Shotgun Messiah's platta så verkar det som om Harry & Co. har tagit på sig "kläder" igen...

- Det är en kostnadsfråga egentligen. Om man kollar på Kingpin-omslaget så är det inte mycket som egentligen är riktiga kläder. De är ihopknutna med snören och säkerhetsnålar där det inte syns. Ganska komiskt om man såg hur det egentligen såg ut! Neonfärgerna på Tims strumpbyxor är till exempel hårspray i pulverform som färgade av sig på allt. Så det var inga funktionella kläder.
När vi kom till Los Angeles så hade vi inte så gott om pengar, så vi sprang ner till den lokala Lip Service-butiken och köpte det de hade som var fräckt. Nu när vi får lite mer pengar så kommer vi återigen att ta upp den extremare imagen, men kanske inte fullt så extremt som på Kingpin-omslaget.

En LP och en singel ('Shout It Out') på CMM, sen inget mer. Hur blir det så?

- Vi ville att plattan skulle funka som en demo i "lyxformat", så att vi skulle kunna sälja oss som en färdig produkt. Kan man visa upp en skiva i stället för en demokassett så ger de den kanske en chans i alla fall, eftersom det strömmar in så ofantligt mycket kassetter. Det handlar om att synas mer och att vara smartare än andra band. Torgny fick kalla fötter för han var inte säker på om vi kunde sälja plattan utomlands. Han ville att vi skulle stanna i Sverige och köra PR och turnéra. De hade till och med bokat en Sverige-turné åt oss, men vi drog oss ur. Vi hade ju inte ens blivit tillfrågade. En lågbudget-video till "Listan" med "Shout It Out" och en spelning på hard Rock Café i Stockholm var allt vi gjorde i Sverige. Vi hade inte ens tänkt att stanna så länge som vi gjorde, men det tog sex månader från det av vi avslutade inspelningarna till plattan släpptes... Att vi fick kontrakt med Relativity var egentligen en ren slump.

Så långt ett svenskt band i Sverige, men hur fungerar ett svenskt band som ger sig av - hals över huvud - till Los Angeles?

- Stixx och Zinny åkte över till L.A. i April 1987 medan jag och Tim hade trubbel med att få visum. Vi fick söka tre gånger. Vi hade ju inget fast jobb eller någonting så de var säkra på att vi skulle hoppa av och stanna kvar olagligt. Men det ordnade upp sig när bolaget backade upp oss.

En trogen Kingpin/Shotgun Messiah-fan vet givetvis att Harry gästspelade på Stuart Hamm's platta 'Kings Of Sleep'. Hur går en sådan inbjudan till?

- Jag hade suttit här i ett halvår och inte gjort ett smack. Ingen utrustning, ingen gitarr - och då ringer Stuart Hamm upp och frågar om jag vill lira på hans platta, och jag tog ju chansen. Efteråt kom jag på att jag var ganska så ringrostig och kanske sabbade den stackars karlns skiva. Det här var före vi började mixa om vår platta, så Stue hade antagligen hört vår tape på bolaget. Väldigt kul och trevlig snubbe, för övrigt.

Shotgun Messiah's platta är än så länge bara släppt i USA, men finns i ganska stor utsträckning i Sverige på import. Ett tag låg den etta på Englands importlista, och på 89:e plats på Billboard - men vad om Sverige?

- Förr eller senare kommer remixen av plattan (som inte kommer att heta 'Welcome To Bop City', utan bara 'Shotgun Messiah') att släppas även i Europa, men på vilket bolag är inte bestämt än. CMM skall dock ha distributionsbiten för Skandinavien. Placeringen på Billboard kommer antagligen att stå sig ett tag, eller så sjunker den en aning, tills vi kommer ut på turné. Då hoppas vi att det kommer att röra sig mer. Vi skall ut på en co-headline turné med ett L.A. band som heter Pretty Boy Floyd den 5:e December. Vi håller också på att sätta press på vårt management och bokningsagent för att fixa oss en bunt spelningar i Europa, tidigast möjligt i början av nästa år. Vi har dock inga planer för att komma hem och hälsa på eller något sådant.

- Jämfört med i Sverige så sitter vi just nu i eganska fånig situation; vi har en advokat, en manager, en agent och en revisor. Våra pengar kommer till största delen från Relativity Records men det är ett förskott på gång för advertisement-rättigheterna (T-Shirts etc.) och det är till stor del där en artist gör sina pengar.

Var det inget snack om att byta ut några låtar när ni mixade om plattan - eller att spela in hela plattan på nytt - när ni ändå hade tillfälle tilld et?

- Nej, men möjligen att lägga till ett par låtar. Plattan är lite kort. Marianne Records var inte intresserade av hur långa låtarna skulle vara, utan sa till oss att de ville ha nio stycken. Det var för att det skulle passa deras kassettformat eller någonting... Hade vi kört tvåminuters-låtar så hade det alltså blivit en ganska kort platta! Vi diskuterade om att lägga till ett par låtar men de praktiska problemen hade varit tämligen löjliga när det gällde att få till ett sound som lät något så när som på plattan. Teknikerna och producenten här vek sig av skratt när de hörde en del av den inspelningsteknik som vi använde oss av i Sverige. Nymixen är en sanslös förbättring! Alla trumljuden är omgjorda och gitarrljudet är jag mycket mer nöjd med. Vi plockade bort en hel del av den så typiskt svenska rymdklangen som lades på den svenska mixen. Vi ville få ljudet mycket närmare och aggresivare. Sångljudet var däremot ett problem, för vi hade spelat in det fel. De svenska teknikerna ville att Zinny skulle stå på ett visst avstånd från micken för att han inte skulle "förstöra den". Det resulterade i sin tur i att vi fick med en massa rumsakustik och skit i sångljudet.

Nu finns alltså Shotgun Messiah i Los Angeles. Hur bor ett band på väg upp, från en annan kultur?

-Tim och jag bor i en lägenhet och Zinny och Stixx i en annan. Det är ren lyx. Jag har aldrig bott så bra i hela mitt liv, till skillnad mot när vi kom hit. Då bodde vi i ett gammalt ruckel fullt av kackerlackor. Amerikansk arkitektur här på västkusten är ett stort skämt. Dörrarna passade inte ihop med dörrposterna och sån't där. Guns'n'Roses hade bott där innan, men de som bodde där direkt före oss var totalt nere på droger och satanistiska prylar. De lämnade kvar sprängskisser av människoskallar och voodoodockor när vi kom dit.