- När
min 3-årige son börjar varva barnvisor med tunga rocklåtar
av Kiss blir man förståss lite fundersam. Det säger Tord Jacobsson, en av de ledande trumslagarna på
rocksidan i Skövde. När han tänker på sonens högst
egna shownummer spricker ansiktet upp i ett stort leende.
- Det är kul att vara pappa, men det tog faktsikt ett bra tag innan
man vant sig vid tanken och fortfarande kan jag stanna upp och undra om
det verkligen är möjligt, fortsätter Tord.
Intresset
för rytminstrumenten väcktes på en musiklektion i femte
klass.
- Alla ville förståss prova just trummorna och när jag
efter mycket tjat fick chansen tände det direkt, säger Tord.
Till sin stora glädje märkte han att det gick att hålla
rytmen utan större svårigheter och väl hemma började
den stora övertalningskampanjen.
Då - 1971 var Tord 11 år och trumsetet kostade 1200 kronor.
- Det verkar kanske inte så mycket, men då var det en ansenlig
summa och mamma kunde naturligtvis inte veta om intresset skulle hålla
i sig. Det växlat fort i den åldern.
Tord fick emellertid sina pukor och fortfarande, 13 år senare, sitter
han bakom rytminstrumenten.
-Det har naturligtvis varit toppar och vågdalar som i allt annat.
Värst var det nog när jag slutade nian. Under två års
tid försörjde jag mig på ströjobb och spelade i stort
sett oavbrutet. Att utbildningen blev lidande och att ekonomin var dålig
spelade ingen större roll, huvudsaken var att jag fick förkovra
mig.
När
han ser på den tiden så här efteråt erkänner
han att det kanske inte var så klokt, men han ångrar sig ändå
inte.
- Jag lärde mig mycket under den perioden och de åren kanske
hjälper mig till en framtid som yrkesmusiker.
Tord är helt självlärd och har inte skytt några medel
när det gäller att hitta rätt bland spelstilarna.
- Jag har läst teoriböcker, sett på TV, gått på
konserter och lyssnat på skivor. Ett tag var jag tekniskt fixerad
och offrade så mycket tid på att lära mig svåra
mönster att jag glömde bort känslan, men det tror jag i
stor utsträckning handlar om en mognad som musiker.
På frågan om vem som helst kan bli trummis svävar han
lite på målet.
- Jag har själv hållit trumkurser för TBV och i egen regi,
så jag borde nog veta. Helt klart är att alla kan lära
sig att slå en enklare rytm, det tar bara olika lång tid.
För att bli verkligt bra krävs det dock en medfödd begåvning.
Enligt Tord är det också viktigt att man börjar enkelt
och inte försöker sig på att spela jazzrock redan vid
första lektionen.
|
Han har
också hjälpt de flesta av Skövdes rocktrummisar på
traven och raden av adepter kan göras mycket lång. Mikael Andersson
(P-King and the Petters), Pekka Ollinen (ACT), Mats Hellberg (Rob and
Friends), Kjell Andersson (Leviticus) och Karl-Ove Henriksson (Gi-Go)
är några av dem.
- Men skriv nu inte att jag lärt dem allt de kan eller att jag tar
åt mig äran för att de kommit så långt. Det
enda jag gjort är att hjälpa dem att hjälpa sig själva,
för det mesta av arbetet måste man göra på egen
hand, menar Tord.
Han har just avslutat en utbildning på Skara Folkhögskola och
arbetar för tillfället på SJ i Skövde.
- Jag sköter i- och utlastning, skriver fraktsedlar och dylikt. Det
är ett trivsamt jobb, men självklart skulle jag vilja ägna
mig åt musiken på heltid.
Tord är dock övertygad om att han i så fall tvingas flytta
till Stockholm eller Göteborg för att kunna lyckas.
- Men jag vill vänta tills min son blivit äldre, förklarar
musikern.
Att vara pappa är ett stort ansvar och Tord tar det i högsta
grad på allvar, även om han inte längre bor ihop med sin
flickvän.
- Vi har varit separerade ett tag och jag tar hand om Mikale var 14:e dag,
men självklart hälsar jag på ibland även under veckorna.
Mikael kanske inte blir trummis, men trots sin ringa ålder har han
visat ett stort intresse för att gå i pappas fotspår.
- När han börjar varva barnvisorna med tunga rocklåtar
blir man förstås lite fundersam, ler Tord.
Enligt mamma kan man tro att det rör sig om ett tonårsrum när
man passerar dörren till 3-åringens revir. Bandspelaren dundrar
Kiss-låten "Heaven's On Fire" och mitt på golvet
står Mikael och sjunger med för fullt. Att han inte har den
ringaste aning om vad de engelska orden står för spelar mindre
roll.
- Det är ett stort ansvar att vara pappa, men jag trivs i rollen.
När Mikael födds kom allt över mig väldigt snabbt
och det är egentligen först nu jag förstår att det
verkligen är jag som har blivit far.
Humor
viktigt
Han har
ständigt en road glimt i ögat och anser att humor är en
oerhört viktig egenskap.
- Det finns inget mer befriande än ett gott skratt. Det är en
skön känsla att kunna ta vissa saker med en klackspark, även
om man självklart måste se mer allvarligt på andra. Fler
borde ha skrattet som en säkerhetsventil, avslutar Tord.
Leif
Claesson |